Seglinge på "den gamla goda tiden"

Seglinge är idag sex kilometer från norr till söder och som bredast cirka tre kilometer i öst-västlig riktning. Landhöjdningen har ändrat landskapet mycket och för några tusen år sedan var Seglinge bara ett tiotal spridda kobbar och skär. Vid vår tidräknings början hade de, till följd av landhöjdningen, sammanbundits till fyra större landområden; Söderön, Norrön, Österön och Ön. Namnen betecknar helt enkelt olika delar av landet. För tusen år sedan gick strandlinjen fem meter högre än idag, så ännu i början av medeltiden bestod Seglinge av tre skilda öar. Öarna växte så småningom samman och man började skapa åkermark i de gamla vikbottnarna. Det finns fortfarande spår av gamla vikbottnar och vikar. En av dem är det utdikade men aldrig uppodlade Röjsundet och en annan, från början en insjö, Västersjö som numera är helt täckt av vass.

På vikingatiden fick Seglinge emellanåt besök av fiskare och jägare men ännu fanns inga bofasta invånare. Tidpunkten för de första invånarnas inflyttning är oklar.
Skatteuppgifter från 1500-talet tyder på att det redan på 1200-talet fanns fyra gårdar på Seglinge och att antalet omkring år 1400 hade ökat till fem.
Vissa källor påstår också att Kumlinge har haft invånare redan på 1100-talet, så varför skulle detta inte ha varit möjligt på grannön Seglinge.

1537 hade antalet gårdar ökat till åtta och så har det förmodligen fortsatt till hemmansdelningarna i mitten på 1700-talet. Folk försörjde sig huvudsakligen på fiske, jakt och boskapsskötsel.
I jämförelse med skatter betalda av gårdar i Kumlinge, Enklinge och Seglinge kan man dra slutresultatet att den mest välbärgade gården har på den tiden funnits på Seglinge. Enligt silverskatteregistret 1571 ägde seglingeborna tillsammans åtta hästar, fem oxar, 45 kor, 51 får, åtta bockar, 55 getter och sju svin.

1500-talet var på många sätt en lugn period i Seglinge. Bönderna har fått sin utkomst från sina gårdar som ärvdes från släktled till släktled. Medelåldern har naturligtvis varit låg och spädbarnsdöden vanlig. Ändå blir 1600-talet raka motsatsen. Krig, höga skatter och hungersnöd plågar folk på hela Åland genom seklet och ännu ett par decennier in på 1700-talet.Vid skatteläggningen 1661 beskrivs Seglinge så här:
"Åkern är sandblandad mulljord, ängen är kärr och dy på hemlandet och på holmarna bladgräs bland stenarna, skog allenast till nödtorftig brännved, men intet till gärdsel eller timmer, betet är dels skarpt och dels dy, liten hasselskog, liten vass, små humlegårdar, fiskevatten till två vindnotvarp, sex lillenotvarp vinter och sommar och skötläggning på en mil."

Snart fick också bönderna i Seglinge allvarliga bekymmer: En efter en övergick gårdarna, oförmögna att betala skatter, i kronans ägo och nya släkter tog över. Bönderna var tvungna att flytta.
Medan kriget mellan Sverige och Ryssland pågick måste seglingebor, liksom nästan alla andra ålänningar, leva som flyktingar i Sverige. Vintern 1714 besöktes byn första gången av ryska trupper. Kring den 24 mars samma år befann sig major Anitjkov med 400 män på Kumlinge och plundrade och rekognoserade. Invånarna flydde till skogs eller till holmar i närheten. På sensommaren begav sig många iväg inför hotet om en ny rysk framryckning.Sannolikt flydde de sista seglingeborna till Sverige senare under året 1715.

Först efter freden i Nystad (1721) kunde folk återvända hem. Det kan tänkas hur deras gårdar har sett ut efter att ha legat öde i flera år när de först hade haft besök av ryssar.
På 1700-talet klövs alla åtta hemman på Seglinge så att byn kom att bestå av 16 gårdar. 1700-talet blev ett återuppbyggnadens sekel efter kriget när gårdarna skulle rustas och folk skulle få sin näring från skog och hav igen. Motgångarna tog över när hela Seglinge by, liksom många andra byar i Kumlinge och Brändö, brändes 29 januari 1809 av svenska trupper i ett fruktlöst försök att hindra fiendes framfart i det på gående kriget mot Ryssland. Med kort varsel måste folk packa sin egendom och bege sig iväg, främst till Geta och Hammarland. Efter några månader var kriget över och seglingeborna kunde återvända hem. Bristen på virke var ett stort problem och allt måste köpas från fasta Åland eller övriga Finland. Då fanns det ju bara aska kvar av den gamla byn.

Återuppbyggnaden varade till början av 1900-talet då flera fortfarande bebodda hus är byggda. På den tiden var Seglinge en ganska avsides belägen by med sina bondgårdar, stugor och torp. Det fanns ingen ordnad trafik varken på land eller på sjön så folk var i princip hänvisade till sina egna hästar och båtar om de ville fara längre bort.

En omvälvande förändring kom när väg byggdes från Kumlinge över Snäckö och sedan förbands med en vajerfärja till Seglinge år 1969. Denna färjförbindelse, liksom butiken, är de enda som finns kvar av de förändringarna som kom på 1900-talet. Skolan, lekskolan, posten och banken har försvunnit tillsammans med många invånare.

Skolan inrättades i ett av byns hemman 1899. Den fungerade i dessa lokaler fram till 1954, då ett nytt skolhus byggdes. Där fanns ett klassrum, slöjd- och gymnastiksal samt en modern lärarbostad. I början på 1960-talet gick tio elever i Seglinge skolan och från 1970-talet har man skjutsat Seglinge-eleverna till skolan i Kumlinge där det fanns flera lärare och en bättre utrustning. Lekskolan fungerade i skolans gamla lokaler i Seglinge under 1970-talet men sedan flyttades den också till Kumlinge.

Seglinge fick en bybutik 1919 när andelshandeln startade sin verksamhet. Affären har seglingeborna alltid ägt själva. Från 1977 har affären haft sina lokaler i det gamla skolhuset. Eftersom flera äldre människor inte har tillgång till bil och det är flera kilometer till butiken i Kumlinge är det väldigt viktigt att butiken finns kvar på Seglinge. Den är också viktig för stug- och båtgäster och andra turister, för att inte glömma den sociala betydelsen som butiken har för den lilla byn.

Posten fanns på Seglinge 1934-91. Den fungerade hemma hos den tjänsteförrättande, så inget posthus har funnits. Posten drogs in på grund av besparingar, likaså Andelsbanken som fullgjorde sin verksamhet i samma hus som butiken ända till hösten 1997.

Trots att kommunikationerna och servicen för seglingeborna blev bättre på 1900-talet var befolkningsutvecklingen negativ: först påverkades den av utflyttningen till Amerika, fasta Åland och Sverige dit unga människor flyttade efter utbildning, arbete och familj. Detta ledde givetvis till att antalet barn födda på Seglinge sjönk.

Under de senaste årtionden har tiotals människor, både med och utan familj, visserligen flyttat till Seglinge men när utflyttningen har varit ungefär lika stor har invånarantalet sjunkit eftersom antalet födda fortfarande är mindre än antaletdöda.

I slutet på 1900-talet var antalet invånare drygt 50, idag är vi knappt 40 personer kvar på Seglinge året om. Det finns gott om rum för flera! Byns barn välkomnar nya lekkompisar och vuxna nytt umgänge på fritiden och i föreningslivet.

Läs mera om Seglinges "nutid" under länken "Seglinge idag"!